LandArt i Espnäs 2012

 

     Kristina Wrang, Ewa Carlsson, Anneli Kent och Ida Bratt vid Annelis verk.

                                      

       1.  "Be Quiet" av kajsa-tuva henriksson, bildkonstnär, Östersund.

 

 

  

      

 

2.  av anneli kent:

Livet är för mig iakttagelser som ifrån ett resande, lika mycket i mitt inre som i det yttre. Har funderat på resan som sådan, ibland väljer jag rätt spår och rätt tåg, andra gånger hoppar jag på fel tåg på en alldeles galen ogenomtänkt resa. Inget är rätt eller fel, det är livet...och äntligen törs jag välja båda.

Anneli Kent, konstnär, Fillsta. Har varit bosatt i Brighton England mellan 1983-2002
Landsbygden utanför Brighton 1980-1983
England har inspirerat mig oerhört, speciellt Charleston Farmhouse i Sussex.
Där figurerade "The Bloomsbury Group".

Utbildning: Photoshop , grafisk illustration. Avans. 2008
Art Foundation. Northbrook College Worthing 1995-1997
Art History. Brighton College of Technology 1994-1995
A Level Art. Brighton College of Technology 1993-1994.

 

 

 

 

                      
                    3. “Chair-way to Heaven” av ewa carlsson

…med “labyrint” i åtanke - man kan försöka hitta vägen i olika riktningar, även uppåt skyarna!!

Ewa Carlsson, konstnär, född i Östersund 1948. Har sedan 1968 varit bosatt i USA och återvände sommaren 1994 till Jämtland. Trivs som bäst i ateljén på Härke Konstcentrum, Frösön

www.ewacarlsson.com

                                           Anneli i sitt verk

 

4. "Meditationsplats för Norrlands inland"  av kristina wrang

Här finns möjlighet att meditera och vila. Eller i alla fall att hämta inspiration och påminnas om att det är nödvändigt med återhämtning och ro, i naturen eller någon annanstans. Lite myggigt kan det bli här, och lite kyligt ibland. Lite egensinniga är vi kanske, vi som bor här. Lite extra djärva och modiga.

Kristina Wrang, bildkonstnär. Född i Stockholm 1957, bor i Torvalla, Östersund.

Östersunds konstskola 2000-01. Konstvetenskap, Umeå universitet, 60 hp.

www.kristinawrang.se

 

 

 

                                           Ida vid sitt verk

                                         

                     5. "Wind of change" av ida bratt

Stormen har fällt träden och förändrat landskapet. En människas hand har sågat av och fraktat bort det som till synes var ivägen, men rotsystemet finns kvar.

Storm- en ständigt föränderlig tillvaro!

Förändring för att förändra - förädla - fördärva - förbättra?!

Ida Bratt, konstnär, född 1984. Östersunds konstskola 2010-11, Nordiska konstskolan i Kokkola.

 

 

 

 Kristina berättar om sitt verk under konstvandringen vid vernissagen.

 

 

                              Ida ställde även ut två verk inne i Konstladan,
där jag också hade en foto-utställning med 24 bilder från myren och dess smycken, innan årets installation.

Mitt verk         6. "röd tråd" av anki hallqvist

Minns myten om det röda garnnystan som Ariadne ger till Theseus,

som hjäper honom hitta ut ur Minotauros labyrint,

tråden har bundit sig fast i mig,

den slingrar sig likt en orm ut ur Locknesjömyrens Labyrint

till de så otroligt vackra, övergivna skrotade bilar

som sen länge ligger som smycken på myren ,

kanske väntat på att bli något mer,

jag tar, efter 15 års väntan, tillfället och friheten att ge

dessa  landartverk  i sig, mitt uttryck:

Den röda tråden vill linda sig runt,

binda ihop med kärlek och tillit, vilket ger var och en frihet

och tid till vad som ska göras i detta liv,

med tråden drar de ödmjukt varandra åt nya riktningar,

vilket ger glädje och gemenskap men också

tålamod att vänta när en tappar balansen eller kör fast...

Med det röda garnet drar och lirkar jag även mig själv ut, ner, upp och in i mig själv...

min röda tråd slingrar sig vidare...alltid…

Anki Hallqvist, konstnär, född Frånberg i Östersund 1959, bosatt i Espnäs. Östersunds konstskola 2006-2009. www.ankihallqvist.se

 

(...önskar inspirera betraktaren att även se verken ur egna perspektiv...)

"röd tråd" bestod av denna  labyrint ute på myren, med den röda tråden som slingrar sig...

 till och omkring, denna vackra skapelse kanske bortglömd sen många år..

                                                           ...

                               .. till ännu en vacker skulptur i sig..en PV

                                     Konstskolans elever på besök i sensommartid...

                          ..fika och samtal i KonstLadan efter konstvandringen.

Roy Okutani invigde vernissagedagen med vackert trumpetsolo ute mot Locknesjön och efter konstvandringen spelade han tillsammans med Magnus Vikberg under fika och trevlig samvaro.

 

Detta skrevs i pressen: 

http://ltz.se/kulturnoje/kultur/1.4949632-konstverk-for-skonhetsdyrkare-och-filosofer?m=print

 

 

Inför skapandet av konstverken till årets utställning fick konstnärerna Labyrint som utgångspunkt, vilket var frivilligt att hålla sig vid, de var därmed helt fria i sitt skapande... detta är en mycket spännande process…

Konstverken kan nu ses utefter den gamla vägen och invid Locknesjöns östra strand fram till Labyrinten som ligger ute på myren intill verk nr 6... under skapandet, växte de ihop...och blev ett

 

LABYRINT

Att våga sig ut från de utstakade vägarna och stigarna....

till Labyrinten på ute myren...

 

Labyrinter har länge fascinerat mig, de verkar anslå en arketypisk sträng

hos människan, eftersom formen lyckats överleva under så lång tid och bli

ett universalinstrument i magins tjänst, den finns i skilda kulturer

och olika folkslag tolkar den olika, men gemensamt är en kombination av lek och allvar, ljus och mörker, en rörelse in och ut, en process.

Att gå i en envägslabyrint kan vara en övning i tålamod. Man söker sig in mot mitten och väl framme söker man sig ut igen, som en spiralrörelse in i sitt inre och ut igen. Den kan upplevas som redskap att öppna förbindelsen mellan hjärnhalvorna, som meditationsinstrument, som dansplats, som verktyg att nå insikt och styrka, som besvärjelse eller lek där vägen in är lika viktig som vägen ut. Kanske ett sätt att skänka önskningar kraft och uppfyllelse, att titta på och fyllas av förundran.

I Italienska Luccakatedralen från 800-talet finns ett litet labyrintmotiv inristat i väggarna, som kyrkobesökarna kunde följa med fingrarna. Man tror att syftet var att hjälpa människor att bli lugna och samlade innan de gick in i kyrkan.

Hopiindianerna i Nordamerika har en cirkelformad symbol som kallas för Moder Jord, vilken är identisk med denna klassiska labyrint med sju gångar, de ristade denna symbol i stenar och byggde modeller av den på sina heliga platser, där labyrinten representerade den andliga pånyttfödelse som människan upplever på sin färd längs livets stigar.

Labyrinten var en vanlig symbol i den forntida konsten, på lerkrukor och konstföremål från bronsåldern, egyptiska amuletter och mynt från minoiska kulturen. De har funnits och använts i flera tusen år och finns över hela världen, flest i Sverige.